Skepp i stormen

Vi driver alla runt som skepp, som små skutor förs vi fram över vatten där pulsslagen sänder vågor, dyningar över ett blekgult samhälle. Den här våren har varit tung för min del, en riktig världsomsegling. Oerhört kreativ och lekfull. Har tagit många vackra kliv framåt rent konstnärligt men många vacklande steg åt sidorna emotionellt. Mina segel har många gånger hängt som trasmattor, repstumpar som slagits mot den såriga skrovsidan.

Hamnen är som en hägring på avstånd. En remsa som glöder av gemenskap där land möter hav. Där himlen fäster finns allt det jag så hoppfullt söker. Jag är glad över alla syskonskepp därute, alla ni som likt mig tålmodigt tar stormen varje dag. Alla ni som vägrar glida in i skyddande vikar inför en storm som är evig. Ni som tar striden. Tar kampen och finner farleder trots pisk och rusk. Ni gör det så mycket mer lättare.

Har många idéer på min framtid just nu. Jag äger stora visioner. Det är som om jag sakta programmerar om min hjärna. Lär om och lär nytt. Som om den kultur, det land, den by jag växt upp i hämmat mig. Det känns som om vi alla lever efter att ledet av hålögda Zombies är ett måste. Som om det inte är lönt att vårda det egna sinnet, påverka sitt eget liv. Att vi alla drogas ner med fredagsmys och sex månaders grönbete. För att parafrasera Öijer, att vi alla givit upp ett spel som gett oss alla chanser att vinna. Jag vill bli min egen lyckas smed. För att parafrasera en annan stor (men liten) man. Do or do not. There is no try!

Jag har tänkt mig att lyckas med det jag gör, jag vet inte hur ni tänker men mina drömmar är värda mer än att bli något som med tiden växer över som ett gammalt rostigt vrak vid strandkanten. Jag är för värdefull för det. Mitt liv är för värdefullt för det. Jag är värdefull.

Mina frukter kommer snart att serveras på ett silverfat när er.

Annonser