Midsommartid över bergen

Imorgon firar jag midsommar som de flesta andra. Det blir som vanligt silltårta, jordgubbar och kall öl. Midsommar är en fin tid, det är liksom knivspetsen och sedan slutar det utför. Vi ska fira tillsammans med konstnärsvänner i en gammal sommarstuga. Ikväll åker jag och flugfiskar lite.

Har äntligen strukturerat min nya bok. Delat in alla dikter i respektive kapitel. Det är en stor dag i min kommande boks liv, väldigt stort faktiskt! Jag ser den som något väldigt stort och vackert min bok. Ser den som något fint. Troligtvis kommer det bli det bästa jag gjort. Nytt och gammalt, hand i hand med trådarna lysande genom. Röda band att lossa om man så vill.

Lyssnar idag på Saul Williams nya skiva. Till hösten kommer Småstadshjärtans bok och skiva att släppas. Mitt kulturprojekt som dragit ut sjukt mycket på tiden men nu släpps den snart. Den är monumental!

Bergtopparna är inte lika främmande längre. Jag kan se snön tydligare än förr, dimman har skingrats lite. Det lyser, gnistrar som en skatt eller en själv insvept i tydlighet och sanning. Vem vet. Gud kanske, om hon nu lyssnar….

Annonser

En skatt att vårda

Har blivit lite förkyld. Flera dagars fiske har satt sina spår. Sitter ute på en altan. Fåglarna kvittrar på avstånd och en granne spikar hårt. Åskan rullar på avstånd. Det är sländkläckningstider och jag har halvledigt ett tag.

Jag är överhuvudtaget ganska dold just nu. Trivs med det. Under ett halvår har jag inte orkar engagera mig utöver det jag verkligen måste och vill. Jag har tackat nej så det sjunger i skogarna och bergen. Jag har tackat nej till mycket bara för att samla energi. Jag har mått dåligt men mår mycket bättra idag, trots det är det nattgammal is.

Flugfisket har betytt mycket för mig ett tag. Kanske mer än skrivandet. Jag har inte orkat skriva som förr. Det har inte funnits någon kraft till det. Jag har en bit kvar och jag är stolt över mig själv att jag nu lyssnar inåt istället för utåt. Att jag tar mig tid för mig själv utan att skämmas.

Det börjar bli gött att leva igen och jag skyddar mitt välmående med näbbar och klor. Håller det som en glödande boll. En smaragd. En skatt. Ett hjärta.