Nyårsdikt (på två minuter)

Det tar tid att välta klockor,

tar tid att vrida den rätta upp

 

Sanningen är något som förblir osagt

människor emellan

 

Det tar tid att finns till

År kan gå åt för att stå still

 

Det är tid nu för oss att bli det vi vill

Det är tid att låta älvorna bära våra hjärtan

till bergstopen och släppa ljuset fritt

 

Det är tid nu att dra visarna bakåt  

 

Skåla en sista gång innan ljuset flämtar till

och sprider sina ringar på kommande års

bläcksvarta yta, ljuset där inunder

 

bländande svart svalande

Annonser

Gott nytt år.

Idag ligger 2008 under giljotinen. Vi drar snart snöret.

 

Jag har inte mycket för årskrönikor, champagnekorkar och sånt där. För mig är Alla helgons dag tiden då det nya kommer och det gamla dör. Absolut inte nyår. Det är amatörernas afton, som alla säger och det stämmer. Jag längtar efter vardag. Längtar efter att jobba och älska varje seg måndag som komma ska.

 

Men ändå. 2008 har varit ett fint år både spirituellt, kärleksmässigt och yrkesmässigt. Ett värdigt år. Hoppas 2009 blir likadant och alla tecken tyder på det. Arbetsmässigt blir 2009 nya scenshower, nya dikter, ny bok, nytt STORT projekt. Det blir ett super år.

 

Det blir även året då själen flyttar ihop med värmen. Det blir uppdaterat och mer vuxet. Det blir året då jag fyller 28. Galet!

 

Jag sätter min tro till kärleken, gud, arbetet och 2009. Hoppas på det bästa. Jag ska fortsätta älska, leva och arbeta med hjärtat på rätt plats. Jag ska inte ducka undan för något. Jag ska vara modig.

 

Gott nytt år världen. Jag är din.

Bok till våren

Det börjar skrivas lite om min kommande samling nu vilket är kul. Läs mer här. Den kommer i mars. Jag är stolt över min bok. Stolt över vad den betytt för mig att göra och vad jag hoppas den kommer betydda för andra.

 

Kul att kallas debutant då jag gett ut tre böcker förut men så är det. Sälj 1500 böcker på eget förlag, de räknas inte. Sälj 300 på ”riktigt” förlag så är du författare ”på riktigt” med det mina vänner, det är en annan saga.

Mark Twain

Här är ett klipp från en gammal tecknad serie jag ofta såg som barn. Filmen har fått mycket skit runt om i världen och förbjudits i flera länder. Den handlar om tre ungdomar (bland annat Tom Sawyer) som av misstag hamnar i Mark Twains luftballong. Mark är på väg mot Haileskomet med vilken han ska förenas med. Serien är helt jävla galen. Den har påverkat mig mycket djupt. Filmen är flippad till tusen, mystisk och ibland helt, helt konstig bara. Jag förstår varför många länder svartlistat den. Det är kanske för mycket för barn att ta in men samtidigt är jag evigt glad att jag fått se den. Vad är dröm, vad är verklighet? Det är filosofiskt och gripande, roligt och bara som sagt, konstigt…

 

Det finns en grymt kristen underton i filmen som kanske också gjort att den förbjudits. Men det är absolut inte kletigt utan bara helt, säger det igen, galet. På vägen dit läser Mark högt ur bibeln för barnen. Vi får se de mest sjuka bibliska tolkingar som hamnat på vita duken. En separat historia om Adam och Eva som tar historien till oanade höjder. Om konsten att leva ett liv tillsammans med en annan människa, att i kärleken åldras tillsammans. Dessutom finns det dörrar i luftskeppet som med jämna mellanrum tar barnen till olika dimensioner. I detta klipp träffar barnen en ängel som heter Satan. Det här klippet förstörde mig totalt. Drabbade mig men full styrka rätt i solarplexus som barn.

 

Jag vet inte vad jag ska skriva med om det här men ni förstår, ni måste bara se det här. Det är helt magnifikt. En underbar film.  

Mod

Jag är tillbaks vid skrivbordet efter semester i Julens tecken. Det har varit fint, härligt, vitt och kallt. Det har funnits mycket värme. Jag har åkt pulka, spark. Spårat varg och från ryggen i snön sett stjärnorna vända min kärlek som ett sockerkar över tillvaron. Jag har sett Fanny och Alexander för hundradegången. Lekt med lego och ätit choklad.

 

Kent har släppt en ny låt gratis på sin hemsida. Den är fantastisk. Den fick mitt adrenalin att pumpa. Den handlar om alla fega bohempoeter som drar iväg, sticker från skiten som rädda harar. Att ”på drift”, knarkar kändisar till författare och Dylan masker. Att de alla är ynkryggar. En låt om att verkligaste hjältarna och hjältinnorna. De som stannar kvar och står med ryggen mot betongvägen. De som inte kräver något. De som aldrig får något tillbaks. Alla de verkliga och stolta som dagligen sätter sina liv i rörelse för kanske ingen vinning alls. De som fumlar och letar, trots att det kanske inte kommer gå.  

 

Så är det. Det är inget mod i att ”bara dra från skiten”. Det är fegt. Mod är att våga stå kvar och slåss för sitt liv. Modigt är att kliva ur sängen varje dag och gå till jobbet, skolan eller spisen med hjärta utan skyddsnät. Mod är att våga drömma om en bättre värld i sin omgivning och inte på andra sidan jordklotet. Mod är att våga tro att den plats man befinner sig på räcker för hjärtat att växa på.

 

Mod är att våga se inåt istället för utåt. Mod är att våga gå till sig själv och inte bry sig om andras liv. Mod är att möta mobbarna i ögonen, böja huvudet och ta slagen i vetskap att det kommer en bättre tid. Mod är att våga hålla käft i fikarummet då skitsnacket börjar, se ut genom fönstret och vila i sitt eget hjärtas slag. Mod är att skriva i smyg hemma för byrålådan i vetskap att romanen kommer en dag. Mod är att stanna hemma på nyår och skåla med sig själv. Mod är att gå upp tidigt, träna, gå hem och sätta sig vid datorn hela dag för att läsa en bok när natten kommer. Mod är att våga tro. Mod är

 

Att bara ge sig av är fegt som fan. Mod är att stanna kvar, bita ihop och våga hoppas att isen håller. Mod är en god vän att lita på. Att ty sig till. Att våga är att ta i skiten runt omkring. Att våga stanna kvar och inte fly. Att våga låta saker rinna av. Mod är att stanna kvar.

God Jul

Sitter i lindesnäs. Mitt i Dalarna. Jag firar jul tillammans med min familj. Jag har varit tomte. Snön ligger tung över skogen och de få husen som ringlar rökpelare mot stjärnorna. Vi har sett vargspår. En frälsare är här.

God jul till er alla som läser och följer det jag gör. Det betyder mycket för mig. Håll er varma. Håll era hjärtan varma. Håll varandra varma. Ni är alla behövda. Ni är alla stjärnor.

Kram

Prövningar och välsignelser

I ett tvärsnitt faller glömska genom dialoger vi glömmer täppa till. Varje dag är en kamp i rätt riktning hur än dagen väljer att fall, framåt är alltid åt rätt håll även om allt tyder på det motsatta.

 

Det finns en kalibrerande kraft omkring oss. En större känsla som vi inte riktigt kan ta på men som ger oss precis så mycket vi behöver och klarar av. Allt som komma ska och som kommer, ligger darrande i våra knän för ett syfte. Att påminna oss om den rätta vägens enklaste stråk lika mycket som de snåriga stigarnas virvlande förvirrning. Allt detta har en förmåga att påminna oss om samma sak men på olika sätt.

 

Det vi verkligen borde oroa oss för är allt det där vi aldrig brytt våra små söta hjärtan och hjärnor om. Allt det där som dimper ner en dag då solen skiner från rätt håll och vinden drar genom håret. Fienden bär sammansvetsade ansikten. I det glada och anspråkslösa ansiktet, ryms även ett drag av ondska och det allt det deppigt tunga vi aldrig ens vågar drömma om.

 

Det gudomliga är en känsla som dömer oss lika mycket som den håller om oss. En prövning kan vara den största välsignelsen och tvärt om. Vi sitter aldrig säker på våra höga tronar och det är det som gör livet värt att leva.