Diktskrivande en seg måndag

Läste på aftonbladet att det är den jälvigaste måndagen idag. Årets värsta. Bra att man redan gjort det klart så att dagen inte kan överraska och blir bra. Det är fint, det är människan det. Skrev en nu dikt precis nyss. Den blev bra, kanske hamnar i nya boken. Tyck till….

Smycke

I takt med hackspettens slag
knackar saven inom och drar svarta kablar
över själens sopberg, genom hålet inom,
gamla telefoner av bakelit
som ringer på andra sidan,
rösterna som viskar då luren lyfts
är både hesa och ömma, säger att
språk utan ord talar tydligast

Vi drar handen genom jorden,
myllan under naglarna som senare
på kontoret
knastrar mellan tänderna
är en uppmaning
att istället släppa allt vind för våg,
gå ut och kasta med den osynliga pälsen,
som vatten skaka av all falskhet, all teknik,
alla sorger och bekymmer,
ta en fin apelsin, sund som en sol
och bära det inre leendet som ett smycke runt halsen

Stapla högtalare som ett torn upp till stjärnorna
lyssna till linorna
de långsamma fiolerna som gnids
och lägger ett soundtrack, en ljudkulis
till våra långa promenader
genom steniga passager

Att äntligen lära sig hålla handen på bröstet,
kalla tillbaks sina fåglar
och matar dem med tumnageln
där en klick hopp sitter

Bergfast