Så mycket skört

Människor kommer säga att vi har förändrats . Det kommer stå så, i varje bok. Det kommer skrivas så i varje fikarum och skolgård. De kommer försöka få oss att tro att det är vi som rört oss bakåt och glömt bort. Men de kommer in begripa varför men sanningen kommer glittra i våra kroppar som ett slags kosmiskt regn från ovan av pussel som läggs rätt bit för bit. Det är de som står stilla, det är vi som rör oss.

Gick idag förbi min gamla skolgård på min väg mot kontoret. Precis som Marcel Proust och hans kaka fick den grusiga vägen förbi cykelstället mig att transporteras tillbaks. Jag mindes för en sekund hoppet som brann då jag låg i mina föräldrars husvagn och skrev noveller på randiga block. Drack Cuba Cola och åt chips. Kommer ihåg en slags rök som steg inifrån. Ibland tror jag att jag bara kommer ihåg det dåliga men det finns också så mycket bra som hänt som kommer upp om fokus läggs rätt.

Vi utformar oftast bara en sida av både verklighet och dåtid. Glömmer bort att den har många ansikten som en diamant. Många sidor som utgör verkligheten. Att ramla är oftast att slå en sida, inte alla. Vi har så mycket att ge. Vi har så mycket fin att möta och bemöta. Så mycket skört att vårda.