Jaws, krönikor och parmiddag

Idag är det söndag och jag gör ingenting. Ska ut och äta middag tillsammans med Carro och en kompis och hans tjej. Parmiddag. Det bara osar vuxenvärld av det ordet och jag gillar det. Det är okey. Det är fint att bli lite äldre.

Hade lite tid dör mig själv igår och fiskade, drack ett glas rött och såg på en av mina favoritfilmer, HAJEN. Kan inte nog beskriva hur mycket jag älskar den filmen. Carro har lite svårt att förstå det. Jag brukar se den ett par gånger om året sådär. Det är inte för att Hajen är något vidare cool eller läskig utan för att det är en utmärkt matinenfilm. Robert Shaw är helt otrolig i filmen som fiskaren Quint. Han monolog i slutet av filmen är bland det läskigaste, mest välspelade och välkomponerade som någonsin spelats i i amerikansk historia. Han leverera sin hajhistoria med sån inlevelse och känsla att jag alltid gråter till den scenen. Fatta, jag är killen som gråter till Hajen! Jag har gett mig fan på att lära mig den scenen utantill. Jag har pluggat in Scarfacescenen vid restaurangbordet en gång i tiden så fan, det borde gå. Kan köra den i mina uppträdande. Det vore grymt men kanske lite malplacerat.

Till vecka ska jag skriva klar några krönikor och spela in lite nya versioner av mina scendikter. Kanske spela inte lite med Pantzerwagen samt påbörja arbetet att skriva om Allt jag vill för dig, ingen annan till en monolog för scen. Det är faktiskt inte så mycket som behöver ändras. Knytta ihop det lite bara. Sen ska jag läsa och försöka ta det lite lugnt. Någon slags halvsemester ska det bli.