Sitter på värmlandsmuseum och skriver över en koppa kaffe. Lyssnar på Broder Daniel. Jag har gjort en intervju för P4-Honung angående släppet av min bok imorgon. Ikväll drar jag vidare till Kristinehamn och uppträder tillsammans med Christer Lindén och Bengt Berg på biblioteket där. Allt börjar vid 19.00. Jag fick reda på idag att jag ska skriva 5 nya krönikor för P4. Det kommer bli svinkul!
Jag känner då jag sitter här att jag är mäkta stolt över Värmland. Över alla dessa skrädmjölsbakande kulturarbetare, byggdeförfattare, sägner, plåtsmycken och traditioner. Skogsromantiken och Selmatågen. Jag är glad att jag är en del av allt det här.
Annars så ha världen växtvärk just nu. Det är mycket skit med allt. Jag förstår att människor söker efter betydelse. Något som tar i väg oss mer än Robinson, Helgfyllan, träningspass och nya vårkläder. Jag förstår till och med människor som säger upp bekantskapen helt det här livet, förstår dem som inte vill leva längre tillsammans med allt det här.
Det är jävligt mycket skit just nu med lågkonjunkturer, vänsterblock som sviker, borgerliga ledare som mjölkar löntagare. Vart ska vi vända blicken för att möta något av värde? Vart ska vi ta vägen för att hitta saker som drar iväg oss längre än allt den här skiten som kretsar runt oss just nu.
Varför måste det kännas som vi bara lever halvt. Att vi måste känna saften rinna genom fingrarna, livet droppar bort genom den sura jorden. Varför måste vi stå ut i ett par år nu för att kunna börja leva sen igen? Måste pausknappen vara ett faktum?
Vad är frihet frågade DiLeva i en sång? Vad innebär det? En fråga jag ägnat hela mitt hittills levda liv för att ta reda på, jag har ännu inte kommit fram till något svar. Frihet för mig är att verkligen leva mitt liv och inte behandla mina dagar som en sopptunna, en förvaring för min kropp – Det heliga som bor där. Jag tror på ett autentiskt liv. Ett liv som kan bli precis så som jag vill.
En gång sa jag något om att jag vägrar jobba med ett yrke som inte är gjort för mig, att jag vägrar att foga mig för någon annans vilja. En man i Hagfors sa då lite arg till mig, jaha så du ska komma undan du? Vad fan menar han med det? Om det innebär att komma undan att slita ut min själ på skitgöra som inte är menat för mig så ja, då vill jag komma undan. Samtidigt är jag stolt över att jag utöver mina kulturella gärningar arbetat som liftvakt, fiskeguide, väglagskontrollant, städare, butiksbiträde, plantsättare och vaktmästare. Det har gett en ödmjukhet för andra yrken och en förståelse för samhället. Men nu har jag ändå bestämt mig. Jag vägrar göra något som strider mot min natur. Jag vill komma undan, kort sagt. Jag har inga alternativ. Det här har blivit mitt liv, det går inte på något annat sätt. Jag kan inte gå tillbaks.
I stadgarna för FN står det att varje människa har rätt till sin frihet, jag undrar om det verkligen är så.
