Ett hånflin till den förkrympta lustens land

Jag suger på korpsvarta tungor idag. Skriver barr och kåda in i mina vener. Skriver lusten ur kroppen. Om ugglan som hoar, sällskap av jättelika andetag och händerna där sådana händer inte vanligtvis bör vara.

Jag sitter här med känslan att jag rest jorden runt två varv. Skriver lite på min text till Värmländska författarsällskapets antologi som utkommer i vår, jag har inte så mycket tid över till den egentligen så arbetet måste gå fort. Jag kommer delta med en dikt. Mellan oss och riksväg 62 heter den. Det är en slags erotisk naturdikt från Värmland med övernaturliga inslag. Den är faktiskt svinkul att skriva. Den är lite som en tidigare dikt jag skrev (som jag tänker plocka in i min reportrar till våren), Dags att glittra lilla människa, liksom den så är de där en riktig  slammer. En såndär dikt som verkligen visar hur mycket rock´n roll det finns i språket! Den symboliserar för mig symbiosen av det gamla och det nya, hand i hand. Sekelskift och 2000-tal, sida vid sida.

 

Mellan oss och riksväg 62 är inspirerade av min underbara flickvän, Ronja Rövardotter, Traci Lords, Dylan Thomas, Charles Baudelaire och Velver Underground. Den kommer förhoppningsvis bli vacker och kanske lite stimulerande på nåt sätt.

 

Överhuvudtaget tycker jag att synen på erotisk poesi är slagen i marken i det här landet. Jag vet att erotisk litteratur har en helt annan status i andra länder men här i Sverige så vill vi inte veta av erotik. I alla fall inte på markanden, sen vad vi gör för oss själva i sängkammaren är en annan sak. Nej för fan, fram med den erotiska poesin. Det är hur kul som helst att skriva och läsa upp. Älskar det!

 

Ikväll flyttar jag möbler. Det ska också bli lustfyllt.