Kapitalistpoeten talar.

Okey. Nu gjorde jag en riktigt dum grej idag.

 

Jag har två stora checkar hemma. Ni vet såna där stora på en meter. Det är för två priser jag vunnit. Båda ihop till ett värde av 10.000. Jag flyttar som sagt och tänkte att jag inte vill slänga dem utan ta dem till kontoret och ha dem här som lite inspiration på vägen. Lite sådär att komma ihåg finna grejer jag fått. Hitta inspiration på vägen.

 

Men jag kan lova er. Det är inte lätt att traska ut i ett slaskigt januari och på gatorna till sin hemstad knalla runt bland snoriga näsor och grånande blickar med två femtusen checkar på 1 X 1 meter under armen. Jag bryr mig inte så mycket om det där med jantelagen, tycker mest det är fjantigt att överhuvudtaget bry sig om vad andra tycker och tänker. De flesta bryr sig faktiskt aldrig men ändå, just i detta fall så kändes det faktiskt i nacken av blickarna som stack likt giftpilar. Inte nog med det, en liten grabb började följa efter mig och tittade på checkarna som jag febrilt försökte dölja för honom. Det gick inte så bra och pojken skrek över halva torget till sina vänner på vackert klingande Hagforsmål, han ha vönn tiiii tusen! Det blev lite pinsamt där ett tag kan jag säga då matkassebärarna vände sig om och glodde…

 

Men, men. Ibland är det inte lätt att bo på liten ort. Annars ska jag precis iväg och fotas för en intervju i ekonomidelen i NWT. Uj, uj. Vart är jag på väg!!!