Längtan och ledvärk

Idag är en seg dag men fin. Jag saknar Carro så det skär i kroppen. Hon har precis åkt hem. Det är en värk som inte går att beskriva för den som inte själv är förälskad. Det känns som om en del av hjärtat packat väskan och lämnat allt annat värkande bakom. Det är tårar som rinner och längtan i magen. Det är så skönt att känna det här. Så skönt att längtat på detta sätt.

 

Mina leder och ben värken även idag. Åkte Snowboard igår, det var länge sedan. Det är en passion som finns inuti mig. Att kasta sig ut för backen med brädan under fötterna går heller inte att beskriva för någon som inte varit med om det. Det är helt fantastiskt. Jag arbetatade på en skidanläggning runt 2003, det var en upplevelse som jag ska beskriva på något roligt sätt någon gång i framtiden.

 

Annars ska jag försöka komma i säng tidigt. Kliva upp. Gå till jobbet och disciplinerat röra mig vidare. Småstadshjärtan. Diktsamlingar. P1-Krönikor och lite annat. Sen ska jag försöka hitta tillbaks till träningen nu. Min själ behöver bo i en kropp som ständigt rör på sig, den kan inte leva annars. Jag behöver träningen och motionen.

 

Inget mer ikväll. Lusten att skriva finns inte här. Bara längtan. Jag ska käcka Pizza, kanske spela inte lite dikter tillsammans med min kollega Pantzerwagen. Gå och lägga mig och läsa klart Dag Hammarskjöld och Tranströmer för typ 1000 gången.