Ikeapoeten

Det har varit en lång dag. Jag är trött . Musklerna värker.

 

Idag har jag fotat nya pressbilder till min kommande bok och nya hemsida. Jag tycker om att stå framför kameran. Dock var det lite jobbigt idag. Eftersom vi fotade ute på en stor, frusen sjö och det var typ 10 grader kalt och snålblåst.

 

Jag har även haft ett möte med SR-Värmland. Jag kommer inte sända krönikor i P4-Drive längre. Kommer kanske sända i ett annat program istället, under ett annat upplägg. Det ska bli spännande. Jag tror att det är viktigt att omorganisera sig lite då och då. Byta platser och prova nytt för att inte stagnera. Jag älskar radio och vill aldrig sluta med det, vi får se vad framtiden vill. Någonstans hamnar jag i radiohuset men frågan var?

 

Jag tog mig även in på syndens näste, IKEA. Den moderna människans mest heliga tempel. Det är som en jävla trä och plastdoftande labyrint. Det enda jag skulle köpa var några flyttkartonger, jag och mitt hjärta Carro ska flytta ihop. I alla fall. Det enda jag skulle ha vara ett gäng ynka kartonger ändå är jag tvungen att stappla iväg den där kilometern eller vad det är inne på det där svennedagiset. Inte nog med det. Jag gick vilse också. Kan ni fatta det. Jag gick vilse på IKEA! Är jag så totalt missanpassad poet eller? Jag hittade snart mina kartonger, struntade i att ta en vagn utan galopperade iväg med dem i näven med tanken, det är inte så långt. Då begick jag misstaget att ta en genväg, ett tips, ta ALDRIG genvägen på IKEA, det är dömt att gå åt helvete. Plötsligt gick upp för mig att jag passerat restaurangen tre gånger med mina jävla flyttlådor. En barnfamilj stirrade förskräck mot mig och jag förstår dem. Kan ni tänka er följande bild. En lång man med kajal och nagellack, helt klädd i svart springer gång efter gång förbi dem med rocken fladdrande i vinden medan han mödosamt håller tio kartongbitar i ett krampaktigt grepp framför sig.

 

Nu är jag hemma. Kollar på Tv. Ska krypa ner i min grav snart. Gonatt.