Prövningar och välsignelser

I ett tvärsnitt faller glömska genom dialoger vi glömmer täppa till. Varje dag är en kamp i rätt riktning hur än dagen väljer att fall, framåt är alltid åt rätt håll även om allt tyder på det motsatta.

 

Det finns en kalibrerande kraft omkring oss. En större känsla som vi inte riktigt kan ta på men som ger oss precis så mycket vi behöver och klarar av. Allt som komma ska och som kommer, ligger darrande i våra knän för ett syfte. Att påminna oss om den rätta vägens enklaste stråk lika mycket som de snåriga stigarnas virvlande förvirrning. Allt detta har en förmåga att påminna oss om samma sak men på olika sätt.

 

Det vi verkligen borde oroa oss för är allt det där vi aldrig brytt våra små söta hjärtan och hjärnor om. Allt det där som dimper ner en dag då solen skiner från rätt håll och vinden drar genom håret. Fienden bär sammansvetsade ansikten. I det glada och anspråkslösa ansiktet, ryms även ett drag av ondska och det allt det deppigt tunga vi aldrig ens vågar drömma om.

 

Det gudomliga är en känsla som dömer oss lika mycket som den håller om oss. En prövning kan vara den största välsignelsen och tvärt om. Vi sitter aldrig säker på våra höga tronar och det är det som gör livet värt att leva.