Svart Guld, en mörk jul.

Snöat in lite igen på gamla Karlstadbandet Bay Laurell, grymt depprockband som la ner i början av 2000-talet. Här är tyvärr det enda som finns av dem på tuben. En cover på first we take manhattan. Det låter så jävla dåligt av någon anledning. Försök att få tag på deras skiva, Where Pain comes to die. Den är guld, svart guld.

 

Imorgon åker jag, Carro och brorsan till min Mamma och Pappa i dalarna. Vi ska fira jul där. Det ska bli trevligt. Speciellt att brorsan är med. Det betyder mycket. Förra julen var han ute i missbruk och jag mådde skitdåligt över det. Det kännas så skönt att han är med i år. Vi har gått en lång väg tillsammans och jag är glad över hans drogfrihet idag. Jag vet att det räcker, det räcker till att han är drogfri just idag. Jag kan vila i det, vila i mig själv.

 

Det är så skönt att släppa tag om saker det inte går att påverka. Så skönt att kunna ta livet för vad det är. Så skönt att bara leva just i dag och inte imorgon.

 

Carro spelar Sisters of mercy, det är min tjej det. Det blir en svart jul i år, på ett positivt sätt.