Svart expresståg

Igår åkte jag expresståg ner i tvivlar mörkret igen när jag åkte hem från mitt karlstad gigg tillsammans med Bengt Berg och Christer. Alla-bara-hatar-mig-gruvan där jag bryter mitt tvivel med sårig spade.

 

Ibland gör min bokstavskombination sig påmind för mig. Katastroftänket sätter sig som en jävla tagg i hjärtat. Den gör att jag aldrig kan ta emot min egen bräcklighet med öppna armar. Jag blir ängslig och hjärtats väggar störtar in. Det känns som det inte går att andas.

 

Det gick bra igår, kanske inte min bästa föreställning men det duger. Ändå fick jag en känsla av totalt misslyckande i kroppen. Fy fan vad jag mår dåligt då det blir så. Jag måste lära mig att klara sånt med. Jag måste slappna av mer och, inte tänka så mycket. Som Bruno sa, det går inte att gå på vatten hur många gånger som helst man kan inte ha bergspredikan varje dag.

 

Ikväll är det kulturhuset i Deje som gäller. 19.00. Entré vet jag inget om. Emil är förband.

 

Dessutom har jag börjar sända texter i P1, Vid dagens slut igen. Här är den första.