Väntans tider

Idag strular min mail. Satan i gatan vad blödig man är när det kommer till kommunikationens gyllene spets. Hela världen korkar ihop ett tag.

Jag knackar annars på tomma dörrar idag. Det finns ingenting bakom. Ingen inspiration, nästan ingen glöd alls. Det är en praktsikt dag idag, en dag att ringa runt och maila (om jag kunde) Det är så kallade, väntans tider. På tisdag får jag mitt svar, min dom. Då får jag veta om mitt miljonprojekt går igenom. Det bli säkrad inkomst i tre år då, bra lön och skitskoj arbete som jag inte vill gå in på innan det händer. Hoppas, hoppas. Blir det av så ska jag ha champagnefest efteråt. Lovar.

Tänker jag på det så kreverar nästan min kropp, så jag väljer att hålla det bortom mig. Går det åt helvete så är det väll någon mening med det. Kan inte göra mer än att drömma, drömma och tänka stort. Våra drömmar är egentligen allt vi har, det räcker gott att ta hand om dem. Om vi inte vårdar blosset som vickar inuti, vad fan ska vi leva för då?

Tankspridd poet snubblar ibland. Det är idag min krönika sänds. P4 – Värmland. Mellan klockan tre och sex.