Mellan jobbet, kaffekoppen och min längtan

Jag är en nött och trött människa idag. Jag repar festivalprogram. Jag planerar och skriver kåserier, hinner inte riktigt med att skriva nya dikter. Vill men hinner inte med alla det andra. Jag känner hur jag flåsar mig själv i nacken, hur jag springer runt det egna jaget.

Med en blåslampa springer jag tätt med mitt hjärta bultande i min hand. Springer mot mina drömmars mål. Men genom att jag ständigt lägger mitt liv i händerna på författarajaget, i händerna på allt mitt liv omkring finns det, säger inte att det är så, men det finns en risk för att jag glömmer bort Anders mitt i allt det här. Glömmer bort att stå ut med min egen tystnad, med mig själv. Jag behöver att vara med mig själv, behöver att andas min egen luft. Därför ska jag umgås med min egen tystnad denna helg.

Jag ska repa, skriva, fiska och bada i min ensamhet. Jag ska hoppa ner i mina lilla skogstjärn som finns häruppe i skogen. Ska hoppa ner där och flytta runt. Se himlen vända mark med mig som en helig bibelsida mellan sig. Jag ska känna korpens hesa vidarebefordrande, känna tiden som en väderkvarn mala fram min sinnesro igen.

Jag ska älska med mig själv.