Mitt mellan diktskrivande och längtan

Jag skriver på dikten till hjärtas längsta väntrum idag. Den är typ snart klar. Den ska få vara som den blir inget annat. Jag ska inte putsa för mycket.

Den här filmen kommer inte bli omtyckt, den kommer bli hatad av allt och alla. Det finns ingen som gillar såna här filmer. Jag ska ha någon slags premiär på den, någon slags kväll då jag visar den för första gången. Det ska inte vara någon jävla vanlig släppfest. Ingen alkohol, inga röda mattor, inga snittar, inget mingel. Bara sanningen och kompromisserna ska flygga ut genom fönstret. Sen ska jag skicka den till några festivaler bara för att kunna bli hatad. Sen lägger vi upp den på tuben för alla att se. Den kanske hamnar på någon DVD någon gång i en långt gången framtid. Kanske ska skicka den till SVT med ett följdbrev skrivet med urklippta bokstäver…..

Men jag gör filmen först och främst för mig själv och kanske fem andra personer. Jag gör den för din skull, för min skull och alla andra som inte gillar den kan i frågan dra åt helvete men det är klart, där sitter vi kanske redan…..