Kultur är samhällets bensin

Garbochock i mina högtalare, Sverige i särklass bästa band i alla divisioner. Ett svenskt Joy Division om man så vill men det vill inte jag för jag gillar inte jämförelser men ibland måste man så folk fattar.

Idag skriver jag på en ny projektsansökan till ett skit coolt projekt som jag vill sätta i sjön. Jag behöver snart en ny anställning och som kulturarbetare måste man skriva sitt eget jobb, så är det bara. Tyvärr, jag hade hoppas på att människor vid det här laget skulle stå i kö för att köpa mina tjänster men så är inte fallet så då får jag kämpa vidare.

När ska kulturen otroliga kraft tas på alvar. När ska regeringar förstå den själavårdande uppgift som kulturen erhåller. Det plåster som bor i en teaterpjäs, boksida eller cd-skiva. När ska de som bestämmer jämställa kulturen med idrotten, att det är lika viktigt med kulturfyllda fritidsgårdar som sporthallar och elljusspår. Nedskärning är tvåtusentaltes ord och så länge vi skär ner på sånt som mer än hälften av Sveriges befolkningen använder som bensin för att dra runt sin vardag så kommer det här jävla landet aldrig ta sig dit det borde. Allt eftersom TV och den fördummande massmedian skär av våra hjärtans marionettlinor så vår själar rasar ihop i soffan framför skräpmat och idol så kommer vi aldrig ta oss någonstans. Så länge idioti och fördumning klassas som dygd kommer vi aldrig hitta ut i labyrinten.

Kultur är för viktigt att förpassa till ett fåtal människors agenda. Kultur är något mäktigt och stort som håller ihop hela det stora fundament som samhället villar på. Kulturen är det vi lever för, det som fyller livet med betydelse. Vad händer om det försvinner? Ska vi bara skära bort det? Men den största frågan är, ska vi andra bara stå där och se på?