Det värsta som kan hända

Fan för jävligheten och småsintheten i samhället. Knivarna vi dagligen låter glida in i våra medmänniskor bakvägen, oftast för att de har något vi inte har. Alla känslor som felar som kan dra åt helvete för de förstör för andra att kunna få vara glada.

 

Vi har designat ett samhälle full av falluckor. Ett samhälle med tusen bakdörrar så vi kan dra oss undan om vi vill. Arbeten, relationer och situationen vi designar med öppningar bakom, portar vi gömt undan så vi kan ta oss ut om det behövs.

Kan vi inte släppa taget lite mer. Handfallet våga rasa i armarna på våra medmänniskor. Våga ta risken att leva. Det finns minor i varje dialog, det bor fisknät i snällheten för att fånga chansen att komma längre fram i ledet, ramma in den snabbt simmande känslan av godhet och hålla den bara för sig själv.

 

Kan vi inte släppa alla baktankar och bittra stenar vi tynger ner vår vardag med, kan vi inte stänga alla bakdörrar och flyktvägar och börja lita på varandra, falla i varandras armar.

 

Det värsta som kan hända är att vi blir harmoniska.