Stipendium
Idag, precis fick jag reda på att jag fått Hagfors kommuns kulturstipendium på femtusen kronor. Det är en liten seger, det är är något jag väntat på länge. Det var lite så att säga fan ta mig på tiden. Jag är ärad och glad. En knuff i rätt riktning. Det känns gött. Desutom har jag vunnit ett annat stipendium som jag motager den 5 dec. Det är lite hemligt så jag får konstigt nog inte skriva mer om det. Men i alla fall. Vad händer? Plötligt kommer något slags guldregn över mig! Det är en stor känsla, en ära att man berikas på detta sätt, lite magi. Jag känner mig delaktig i någon slags askkungensaga. Det är häftigt att få den här möjligheteten.
Knuffar i rätt riktning. Skönt att bli insläppt….
Det är häftigt i alla fall och jag är riktigt tacksam….
21 november, 2007 vid 10:56 f m
Grattis min prins!!!
Du har fått prinsessan och hela (inte halva) kungariket ligger för dina fötter. Du är inte alls en Askungesaga, för den bygger på förvandling ur en annan bemärkelse. Du är en annan saga, en så mycket större saga – en AndersBrokvistsaga! Och damn boy vad mycket magi den innehåller!!!
Pussar och kramar
21 november, 2007 vid 11:10 f m
Åhhhhh min älsklingscarro…. Det bara bubblara i mitt bröst. Du är den största guldklimpen av dem alla. Dina ord tar sig in i mig som ett underbart mjukt sommarregn och rinner innanför min själ. Gör mig starka och trygg.
Åhhhh, jag älskar dig….
Kyssar och hångel
22 november, 2007 vid 12:59 f m
he he! vilka vackra interna utbristningar!
Jag tror minsann det är nån som öser goda skördegåvor över dig. Men egentligen är det bara självklart. Det är du som har odlat. Jorden du odlar äger du inte. Men du brukar den med visdom och lånar den gott från dina barnbarn… och upp kommer orden… som potatis… nåt ganska enkelt egentligen… men du tillagar dem på olika sätt… och det blir krispiga kryddiga saker… och mosiga mjuka saker med skön kornig konsistens… nej nu vet jag inte vad jag pratar om längre.
Hur som helst Grattis… till stipendiet!
Jag hoppas att detta är nog… när ödet slår dig i huvudet tre gånger med guld, då får man väl säga att en sorts basstation är nådd i det nietzcheanska självplågeriets fjällbestigning kallad karriär som medför så mycket lidelsefull njutning!
Det finns en berättelse om kosmologer som forskar om Big Bang och dom söker efter förklaringar och vill att allt ska vara rationellt. En dag når de fram till universums slut… eller snarare dess första punkt… likt resenärer som klättrar över en brant kulle… och när det nåt tänkandets horisont och sträcker sig över kanten så inser de att de inte är ensamma…
där sitter teologerna… och där har de suttit hela tiden. Vetenskapsmän och troende förenas tillslut inför samma fråga om vad som kom innan BIg Bang… tillslut måste vi söka efter svaret inom oss själva…
Så dra in den sötma som kommer av bekräftelse, men håll fast vid det du alltid egentligen vet… att det slutgiltiga svaret finns inom dig. För det är ju lätt att se vägen fram som att den ska gå spikrakt uppåt… det här kan ju vara försmaken på en tid då du kommer få mycket bekräftelse. Se den för vad den är… en sann gnista av kärlek för att människor blivit berörda. Men akta dig för att bli en rockstjärna som behöver ett ton bekräftelse i månaden för att orka leva…
berömmelse kan ju bli som ett knark.
ha ha… det är nog ingen risk egentligen. Jag tror du är ganska stadig på jorden. Det är svaret inom dig som ger positiva resultat i det yttre. Fortsätt så!
Du kammar hem alla pris som finns! Ett efter ett! Den olympiske poeten! Vår Nordvärmländska Homeros med stålskogen i blodet!
Din glädje är min glädje!
Kör hårt!
22 november, 2007 vid 9:09 f m
Tack Conny. Alltid lika skönt att läsa dina ord. Tack min vän för att du finns….
Jag har inger mer just nu att tilläga än
tack…..
Kram