Harren och jag
Idag är en passage mellan två dagar, två världar. Idag är ett spindelnät och långa ben av tidens trippande försök att komma vidare. Idag är en bra dag men lite dimmig. Det är trötta ögon och en känsla av att jag borde lite mer. Det är skyttegravar och dimman tjock som ett bergatroll.
Idag är en bra dag och antändningen på stubinen igen, jag är bomben och hela världen är mitt mål. Idag är lite ur fokus men ändå här.
Till helgen åker jag till Norge på lite semester, det bli skönt. Jag ska fiska Harr. Det är något speciellt med att fiska Harr. Jag kan inte förklara det men det är något nästintill heligt eller fan, det är heligt. Fiska är min kyrka och flugspöet min präst.
Att vad ut mitt i en forsande älv och låta mina av egen hand bundna flugor dansa ut över de vakande harrarna är en salig upplevelse. Det känns som att gå in i ett svalt tempel en het sommardag. Det är obeskrivligt. Det är en samvaro med naturen. Det är skogsbeklädda slutningar och en mystik som inte kan beskrivas i ord det måste bara upplevas. Det tar själen så mycket längre än mycket kan göra. Jag är så glad att jag har fisket som mitt balsam för själen. Jag är så glad att jag har min kontakt med naturen. Det är viktigt.
Naturen är laddaren till mitt batteri. Det är ankaret till mystiken, det är troll och väsen inom och magi som smyger runt knutarna. Det är min ledstång i ett släckt trapphus….
25 oktober, 2007 vid 10:56 f m
Åh du din primitiva djävul!
Att du måste ut och döda andra levande varelser för din egen sinnesfrids skull! 
ha ha… fast det låter onekligen som en väldigt skön känsla. Det var så länge sen jag fiskade att jag inte riktigt minns hur den där friska aktivieringen av reptilhjärnan när det nappar känns… däremot minns jag naturens mäktiga lugn.
Mannen på jakt. Ja det är faktiskt nåt urtidsmässigt över det. I min strävan efter en integrerad blick på tillvaron och utvecklingen, så måste jag erkänna att fiske/jakt har sin plats i det mänskliga psyket… det kan tyckas grymt i öronen på en vegan, men det handlar faktiskt lite om att återknyta även med naturens grymhet. Naturens äta eller ätas är ju i ett perspektiv en grym realitet, men det finns samtidigt något odramatiskt och ärligt över det. Här är vi tillsammans! Ibland äter vi varandra! so what! … om jag var djur så skulle jag vilja bli uppäten… för som bekant finns det inte så värst många utvecklade djurpensionat ute i det vilda… att bli gammal som djur är kanske inte lika idylliskt som vissa veganer och andra natur-romantiker vill mena.
Jag vill ju personligen inte vara handen som dödar, det var så länge sen att det inte längre känns naturligt. Men jag kan se det vackra skådespelet i jagande och jagad. Ingen ondska… tvärtom en evolutionär nödvändighet och skönhet mitt i det brutala. Och som människa är det väldigt viktigt att ha kontakt med den sidan inom sig… den s.k. skuggan… om vi inte är medvetna om vår egen biologis mordiska tendenser, utan betraktar oss själva som oberoende änglalika väsen, då kan det lätt slå fel när vi möter de mörka krafterna i vårt eget inre… det mörka krafter som inte är annat än missriktad biologisk energi… för ondska är en slags förvirrad social konstruktion… det finns ingen ondska i biosfären. Den finns bara i noosfären (tankesfären eller med andra ord den kulturella, artificiella sfären)
Det viktiga i min fiskemoral är att det ska finnas en djup respekt för djuren. Detta innebär ju det som jag vet att du gör… att du släpper i småfiskar tillbaka… (hoppas du undersöker dem noga också… så att de inte skadat inre organ och kommer självdö när de väl släpps ut)
Att bli uppfiskad måste vara den ultimata andliga upplevelsen för en fisk… att plötsligt befinna sig i ett helt annat element… högt upp i det blå… i handen på en större varelse… men jag kan mycket väl tänka mig att när fisken kommer tillbaka ner och ska berätta för sina kompisar så är det ingen som tror på det som sägs… ”ha ha, din dummer… det är klart att det inte finns någon annan värld”… ”du ska int’ tänk sö myck’ lellfesk’”… ”ååå förrästen sö ärrä farligt å va nära ytan… det kommer flygande dödsmaskiner där!”
-”men, men…. det va så!… det va verkligen in helt annen värld… otcäk och annorlunda, men verklig!”
-”ja ja… nu ha vi hört nog öm det där… nu tar vi ett liit lugnt här sö vi int’ blir satt på mentalsjukhus i abbörviken”
……………….
Fiska lugnt!
25 oktober, 2007 vid 1:39 e m
Jag ser mig själv som en ekologisk fiskare. Släpper tillbaks allt smått och allt stort, tar jag något för att äta vilket är mycket lite så tar jag bara den i mellanklassen. Allt för att skada beståndet så lite som möjligt…..
Fan, du gav mig ett riktigt skönt skratt idag Conny. Det var precis vad jag behövde. Du är allt bara för gooo du.
Ta hand om dig dena sega höstdag
kram
25 oktober, 2007 vid 3:15 e m
Läste Connys orliga inlägg om fisket och fick mig ett gott skratt jag med.
Nu är det ju så att jag är en sportfiskare jag med eller kanske mera som en naturfiskare.
Jag kan tänka mig att när fisken kommer ner i vattnet igen efter att varit uppe över ytan och sett det ena med det andra, att den då inte kan vara annat en lite vilsen.
Men då kommer det fiffiga som jag har kommit på själv, för att inte göra fisken så rädd så håller man för ögonen på fisken när han är över vattnet då kommer han aldrig fatta vart han varit utan ser allt som om att han har färdats i ett svart hål en stund.
Ta hand om er.
26 oktober, 2007 vid 9:41 f m
Baby, baby!
You rock my world!
Varken Thåström eller Snorvipa-körigt men nåt för fiskesemester kanske, kanske inte.. Men jag tror knappast det krossas tallrikar och mickstativ hehe..
http://www.youtube.com/watch?v=8mVWWmIXKxk
ÄLSKAR, ÄLSKAR, ÄLSKAR DIG!!!!!!!
26 oktober, 2007 vid 10:04 f m
Hihihi
Det är en helt otroligt go liten låt. Skulle ha den på CD och spela när vi glider in över Glommabergen…. Den ger mig lite go känsla som den här http://www.youtube.com/watch?v=yjnvSQuv-H4
Lite sådär bara, livet-är-gött-att-leva….
lite så här http://www.youtube.com/watch?v=9MmuUa83HFk
Jag älskar dig med, högt mycket och innerligt!
You ar my sunshine…
kram, kram och puss, puss