Arkiv för september, 2007

Idé och min varma kärlek

Inlagd i 1 27 september, 2007 av Ismael Ataria

Idag har det varit svårt att få något gjort, mina tankar har tänkt på min Caroline. Hela dagen har jag suttit här och suktat efter henne. Att få känna hennes tyngd mot mig. Hennes kropp i mina händer, hennes leende i mina ögonen. Jag längtar efter henne så fruktansvärt mycket. Längtar nästan ihjäl mig. Jag har gjort allt jag ska nu på jobbet så jag drar nu, sticker hem och drar ner till Grums sen bär det av till Göteborg för på söndag uppträder jag på bokmässan där. Kom gärna till Värmlandsmontern runt klockan tre och se mig sparka Svenska mässan i stjärten. På tal om stjärt. Jag kom nyss på en cool idé jag skulle vilja göra genom Kalashnilove, en liten samling texter jag vill släppa. Vi får se hur det går med den idén. Men jag gillar den. Gillar den som fan…. En sån där idé som man känner bara. AAAA, måste göras….. Jag återkommer…..

 

Tom Waits idag, bra som fan…..

 

Klart slut.

Är vi inte värda mer

Inlagd i 1 26 september, 2007 av Ismael Ataria

Jag lägger örat mot min samtid. Lyssnar. Spejar och tar till mig. Det är delvis mitt jobb, min profession. Inte så mycket som jag ännu vill men tids nog mer. Det är hårt jobb just nu för att lyfta. Men i alla falla, jag försöker rapportera allt jag ser, läser och hör. Allt som händer i detta nu är intressant, av värde….

Måste snacka lite om Idol. Det är helt sjukt när man betar ner det och ser på Sverige som land, hur det lägger sig som en smet över allt. Jag ska försöka att inte gnälla ner mig för mycket nu men det är så tråkigt att människor rör det här landet framåt med småsinthet, elakhet och skadeglädje som bensin. Billig underhållning kommer alltid och har alltid varit en del av människan, det ligger helt enkelt i vår natur men det finns vissa gränser. Linjer som mer och mer passeras. Det blir farligt när en befolkning med så skadad självkänsla börjar låta sig dikteras av media, så totalt öppna upp sig för den erigerade dumheten. Låter sig själv svälja allt den slemmiga idiotin som egentligen inte har något fäste i världens sänghalm utan bara är korta våta mardrömmar framavlade ur en jätte som sovit allt för länge och glömt det egentliga värdet i av att vara fullständigt vaken. Ständigt måste vi se upp vart vi hämtar bränslet till våra liv, vad det är som gör att vi kliver upp på morgonen. Vi måste vända alla stenar och noga granska oss själva. Vart hämtar du din kraft? Vilket drivmedel gör att du orkar skötta om ditt liv? Jag hoppas ni förstår vad jag menar. Det är viktiga grejer det här, om inte för världen så i alla falla för er själva. Vi måste granska oss själva och fråga oss om vi verkligen vill att våra liv ska se ut som de gör, om det är värt att leva ett helt liv med de ideal vi lever efter. Ideal är synsätt, perspektiv att leva sina liv igenom och även om det är ocoolt och löjligt med moral så är det sånt som fyller våra liv med värdiga utsikter. Gör att vi kan hålla huvudet högt och se oss i spegeln. Ska vi sälja av allt som är heligt, sälja av varje korn av integritet bara för att kunna glo ihjäl oss, skära oss själva och varandra med flimrande knivar. Strimla mänskligheten för att orka gå upp på morgonen. Lever vi så tragiska liv, är vi så dåliga på att följa våra inre röster och drömmar att vi måste stoppa i oss all skit vi blir handmattade. Har vi inte förmågan att stänga av! Är våra liv så jävla tråkiga och oinspirerade att vi måste projektera våra tomma hjärtan på kändisar och ”stjärnor”. Jag blir bara så trött…. Är inte våra liv värda mer än att sitta av tid för att komma hem till en burk som sköljer skit över våra själar, förlåt om jag blir rabiat nu men jag frågar bara. Är vi inte värda så mycket mer. Det finns så mycket bra därute och så många vackra drömmar som bara passerar för att bruset är för högt, för kvävande och för starkt för en ensam människa att kunna sätta upp sig mot….

Är vi så rädda för att ta tag i våra egna liv att vi väljer att ta vägarna, säkra visst, men som för varje dag som går kväver blosset inom oss. Formar oss och stöper om oss….

Är vi inte värda mer? Är inte varje människa värd att få ta sig själv på största möjliga ansvar?

Hagfors på kvällen igen

Inlagd i 1 25 september, 2007 av Ismael Ataria

Idag har jag vart i Kristinehamn i en studio saltmästaren och spelat in lite nya dikter. Det gick jävligt bra. Jag får resultatet om någon vecka. Sen får vi se om det är bra nog och så blir det nog en resa till. Min tekniker heter passande nog Dan Andersson. Han är en go gubbe som är blind. En mycket karismatisk och härlig person. Det var en mycket trevlig stämning i studion och jag gjorde ett mycket bra jobb, har lärt mig att vara lugn och andas. Ta pauser och snacka lugnt. Jag har lärt mig och jag lär mig, jag utvecklas! Det är hur härlig känsla som helst. Det känns som om min platta kommer bli mycket bra. Nu sitter jag och Mattias här och dricker lite vin och kollar på Hajen, grym film!!!

 

Det här är ett ganska äckligt klipp men på något sätt härligt i all sin mänsklighet….. Vilken grej! Hörde om det här på radio, det hände under en kvällsänding av ett sånt där kasst ring-in-program i TV4…..

 

http://www.youtube.com/watch?v=_tXzKpmRrFs

Nattinatti

Inlagd i 1 24 september, 2007 av Ismael Ataria

Jag hade tänkt skriva en liten text om vikten av att vårda bilden av sig själv men jag är alldeles för trött. Jag ska lägga mig nu. Ensam. Buhuu, för min underbara flickvän jobbar natten idag. Hon är så duktig och jag är så stolt över henne.

Imorgon går jag in i studion i Kristinehamn och spelar in några nya dikter till min kommande platta. Får se hur den släpps men det kommer snart nya dikter av mig. Dessutom en sammlingsplatta jag ska medverka på. En julskiva, där jag skrivit en juldikt, det ni….

Jag har inte mycket mer till er nu. Hoppas ni kikar in mer på min blogg. Ni är alla underbara och fantastiska. Kom ihåg det! Ni är värda allt underbart i världen…

 

Godnatt.

VF idag

Inlagd i 1 24 september, 2007 av Ismael Ataria

WCMästaren

Inlagd i 1 24 september, 2007 av Ismael Ataria

I en tid då allt fungerar,

då beloppet vi alla villigt betalar

Då det fungerar

och vi ber varandras ursäkter om förlåtelse

Vänder korsen upp och ner för en gud,

vi inte ens tror på,

    väljer att se bort ifrån

Alla är vi små monster instängda

i en femårings fantasi

Alla är vi fiskar vända i ströbröd

och på diskbänken

    väntande

efter att fräsas

 

Vi jagar varandra i hälarna

Ältar kärleken

och oförståndet

Ser på Tv och förändrar världen

    i tanken

Vi kidnappar oss själva

och kräver samhället på lösensumma

Sätter bindel för ögonen på tiden,

hoppas den tillfälliga blindheten

gör att vi kan leva längre

Vi samspelar med tanken full

av bakdörrar som drar

för att vi aldrig svetsar fast dem

Hela tiden på jakt

tillsammans hand i hand med troféerna

Sitter på stubbar

och dricker kaffe med samma älghuvud

vi nyss högg av 

Alla är skyldiga

men ingen fälls

för alla är varandras köpta domare

 

Alltid på jakt genom åren

med snöploggen som en förklaring

till vårt eget tidsspill

Vi lever i en fantasi värd att dö för

och vi dör lite för varje dag som går

Lutar oss allt längre fram mot hålet

 

Vi vill luta oss mot hornhinnor

och bli något i andras hjärnor

Vi vill vara bra och duga

Men vi kan aldrig duga

för när vi gör det

så slår vi undan benen för varandra

 

Vi tar ett steg framåt

och fem tillbaks

Sju fram och ett tillbaks

igen

Vi kommer ingenstans

Vi utvecklas

och lär oss nya insikter

Lär oss världssjälen

Lär oss att vi inte är ensamma

Lär oss att inte äta kött

Lär oss soppsortera

Lär oss världsfred och vänlighet

Lär oss värdighet och integritet

men vi tar oss ingenstans

för något har redan bestämt sig

 

Vi är inte menade för den här världen

 

Vi är glada och trevliga

Goa och snälla

men egentligen är allt bara skit

och gud är på väg

att dra allt uppåt,

 

spola….

Om det utslagna

Inlagd i 1 22 september, 2007 av Ismael Ataria

En ny text på min hemsida. www.ismaelataria.se

http://www.ismaelataria.se/ord-utslagna.html

Allt fortsätter….

Tack

Inlagd i 1 22 september, 2007 av Ismael Ataria

Jag äter en sen frukost. Jag sitter här och gråter i vanlig ordning, gråter för att jag lyssnar på bra musik som fyller mig och gör mig berusad. Igår fick jag ett kvitto för allt mitt hårda jobb. Jag uppträdde på kulturnatten i Karlstad. Det var skit mycket folk där, de var där just för mig. Det var helt galet. Människor läste med i dikterna. Det var helt magiskt. Det var hur skoj och grymt som helst och jag tackar er alla som var där och grät, läste med och skrattade. Ni gör mitt liv väldigt mycket gott. Till alla er som tar åt er mina ord och lyssnar. Jag kan inte nog förklara för er hur mycket ni berikar mitt liv. Jag är så glad över att era vackra öron ger mina ord tid. Ni är så bra allihopa, ni är så vackra. Jag hoppas att ni alla följer med mig ut på mitt lilla poesiäventyr. Jag hoppas vi alla ses snart på någon ny scen. Jag längtar redan…..

Om allt faller rätt kommer jag snart börja arbeta för Sveriges Radio/Värmland. Jag ska bli någon slags samtids analytiker och kåsera om olika ämnen. Här kan ni lyssna på mitt första program.

 

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=782330&BroadcastDate=&IsBlock

 

Vf idag.

Inlagd i Okategoriserat 21 september, 2007 av Ismael Ataria

Benny Granberg

Inlagd i Okategoriserat 21 september, 2007 av Ismael Ataria

Gå in på http://www.myspace.com/bennygranberg  och lyssna på, genom gammalt glas. Den är så jävla fin. Jag gråter varje gång jag hör den. Den drar mig tillbaks. Den säger allt som borde sägas. Den inehåller en stor, stor sanning. Den ger mig något varje gång jag lyssnar på den. Det är stor konst, mycket stor konst……