Zetterlund och ångesten

Sitter här och försöker strukturera upp min del av den hyllningskonsert till Monicas ära som ska gå av stapeln i Hagfors senare i vår. Jag är med och arrangerar hela grejen. Monica Zetterlund, vem var hon för mig….Det är så svårt att närma sig denna gigant på sitt eget sätt. Så fort man nämer hennes namn så kommer det massa gubbar och tanter och ställer sig för, liksom ”det här förstår inte du unga man” För mig är Monica så mycket mer än bara att-angöra-en-brygga-Monica med rosiga kinder och en dalahäst under armen. För mig är Monica en ångestdrypande tablettmissbrukare som många gånger tvivlade starkt på sig själv. Sitter här med hennes själbiografi och blir stundtals helt hänförd av denna kvinna. Hon hade så fruktansvärt mörka stråk i sig och visar många gånger upp en mycket mörk sida. Men mörkret är inte alls av en självömkande ton utan visar upp en hård kvinna som höll sin ångest gömd för sig själv. Kände av den, accepterade den och kunde många gånger skoja om den. Så ska min hyllning bli. Liksom, Monica och döden….Absolut. Jag har det. Jag ska ge människorna Monicas ångest. Rakt upp och ner…..Det kommer bli så fruktansvärt starkt och förhoppningsvis vackert….Men sånt vet man aldrig….

Dagen som driver…

Jag orkar mer än jag tror

tar mig ständigt upp

Letar i mörkret

efter den röda knappen

och finner den alltid

Bakom sorger

bor en stor

tröst

Allt svart är tillika

fyllt av ljus

I daggen som driver

på plåten till allt hårt

finns mjuka blad

som kittlar livet

Samtidigt som jag blir lite trasig

så blir jag hel

av något annat

Något högst påtagligt

som driver i utkanten,

bortom all form

av vardaglig tyngd

En känsla svår att beskriva

En hemlighet

som snart kommer

komma

ut

Idag vår i luften

Våren knackar dörr och jag glider genom ännu en Tisdag i en mikrovärld mitt I den stora världen. Jag mår egentligen mer än bra, allt är fint. Det som är jobbigt är alla stora vallar jag lyckas skjuta upp framför mig och som nu måste tas hand om. Jag känner mig lite slö idag, men ändå finns det energi. Fan det är vår nu, så jäkla gött. Folk klär av sig, blir förskyllda och klär på sig igen. Sverige i ett litet nötskal. Åh, jag vaknade av en dröm om dig i natt min kära och allt jag vill krypa upp hos dig min kära, vill bara få ligga i din famn och värma. Oj! Vad jag vill höra ditt hjärta trumma mot min hud. Jag vill ha dig här hos mig….

 

Nu ska jag dra iväg till gymmet….

Det är de små sakerna som gör det…

Det är de små

små skatterna

som gör att jag ibland

kan hitta möjligheter att

skatta

mig lycklig

Det är

sånt som att genom fönstret plötsligt se

en liten fågel

titta på mig

Det är att imorgon äta mat

med en gammal vän

en trogen

man lite glömt

men sen kommit på

att man trots allt

älskar

Det är när dina ögon

ser på mig

Ditt skratt kopplat i mitt

skratt

Våra likheter

och olikheter

Det är de små sakerna

som rymmer det största

som igår söndag

bli uppringd av Tomas Tranströmer fru

och bli hyllad till fotsulorna

av en man jag

älskar

Det är de små gesterna

som gör alla människor

så vackra

Ett brev som skrevs

för byrålådan

men som postades ändå

En blygsam vinkning

som plötsligt

blev ett svallande hav

En kvinna som slutade jobba

och satsade på

sin dröm

Ett barn som stod upp

när hennes kompis blev retad

Det är hundra anledningar

att kyssa tiden

nu när varje sekund plötsligt

är det störta i mitt liv

Det är en röst

av en vacker tjej

En hand genom telenätet

och en kind mot mitt bröst

som finns kvar

även om stjärnorna för en stund

är skilda….

ut med skiten!

Inte rikigt på för att skriva här idag. Det har varit en tuff, tuff dag. Energin är inte på min sida, mår bra men inte hundra. Jag skriver från ett mörkt ställe idag. En plats där knotiga träd reser sig över kalla sjöar. Två korpar lämnar en gren och skär sönder en grå himmel. Jag vandrar ut, lyfter bläcket klädd i svart rock. Det ligger ett visset blad under min skosula. Jag är där jag borde vara men det känns som om världen inte är på min sida idag. Människor jag känner tittar bort på gatorna. Mina drömmar är bara fåniga och uppblåsta. Men visst finns ljus, långt bort i horisonten kan man skönja strålar av liv. Knastrande bjällror hänger från mössa på min själ. Offerkoftan är tvättad  och sträckt men inte på, lagom på sidan. Snyggt viken på sängen men fan heller att den ska på! Jag säger som 70-tals modet på byxor sa, ut med skiten!!!

Jag öppnar upp svalget och kastar här ut skiten. Här kommer den, duka eller ta emot! Snitta sönder era svalg och svälj med mig. För här kommer det. Den mörka lilla klump av sånt man inte talar om. Här kommer den! Allt inhyst och fastväxt, sönderskurna snören och en svart luftballong stiger bort. Solen är dunkel och det sitter en vampyr på mina axlar…….

Länk

Sitter här och väntar på att få stämpla ur så jag kan få åka till mitt hjärta, mitt hjärta. Oj, vad du värmer idag min kära. Bara väntar och väntar…

 Alla kan gärna gå in på www.marcusgrahn.se. Marcus Grahn är helt klart det mest intressanta man kan läsa i Värmlands nyhetsflod. En själ att tillsammans hjärnhångla med…..

Sommarstugan….

Att gräva i sin barndom är oerhört smärtsamt ibland. Det är som att bege sig in i skogen till en gammal sommarstuga. Kliva ibland hågkomst och höra vägarna viska saker, ibland fina saker man gärna spelar upp igen men ibland kan man höra hesa, fräna röster sticka mellan. Röster som väser och skjuter in som långa stållinor i köttet. Barndomen är ibland att dra bort skynken från de gamla sommarmöblerna och mötas av en rutten sittdyna som legat genomdränkt lite för länge utan att någon gjort något åt det. Men det kan även vara att rensa ut, städa, dock utan att bygga om men bara gör det gamla och slitna lite finare. Ta fram skönheten som trots allt finns…

Lite drabbad

THE HORRORS – SHEENA IS A PARASITE

Kolla in den otroligt snygga videon via yourtub.com

Läskigt bra låt med ett läskigt nytt bra band. Här är länken, http://www.youtube.com/watch?v=gZMrwZItOGE

Den skrikande tonårstjejen

Shit, idag har jag gjort ett helt galet infall. Jag satt och läste lite Tomas Tranströmer. Jag har bestämt mig för att som en hyllning till min största idol, läsa en av hans dikter på min nästa turné. Då slog det mig att han måste få höra från mig hur mycket jag älskar hans verk. Så snabbare än ögat skrev jag ett personligt och öppenhjärtat brev till honom, brände en CD med mina dikter, letade upp hans hemadress i Stockholm och skickade allt till honom…Hoppas han inte blir rädd nu men jag vill bara att mina ord och mitt namn ska passera denna gigant en gång bara innan han lämnar människovärlden. Han betyder och tröstar mig så fruktansvärt mycket så om någon så måste han få veta detta. Så jag får väll ställa mig i ledet bland de skrikande tonårstjejerna. Jag är numera själv ett gapande fan som håller upp en cigarettändare i vinden och vickar med i en idols underbara röst….

Våren kommer!!

Fan vad gött. Även om det är grått och jävligt nu så kan man höra att vissa fåglar har plockat ur vinterljudet ur kassettbandspelaren och sätta in vårljudet istället. Det är så fantastiskt. Vi går mot ljusare tider. Jag kliver rätt mot värmen och med mig bredvid hjärtat ligger en kärlek. En varmt bultande människa som bara finns där, vacker, underbar och bara där…. Jag är så glad över det. Ibland glömmer jag bort att jag faktiskt mår riktigt bra just nu. Det blåser i håret och jag styr min ratt neröver gatan med en vacker känning vid min sida. Jag är din min kära, totalt bara din…..