en drog

idag fick jag ett brev om återföreningsfest av min högstadieklass…. Det finns en eld inom oss alla, en hävstång till en enkel förståelse. En snårig väg ut ur våra tvivels mörka skogar, dock en stig som kanske synes klar men som leder oss ännu mer vilsna om vi inte är försiktiga. En drog, lätt att använda. En villfarelse under namnet nostalgi. Vi fastnar ständigt bakåt i tiden. Det är som om vi fått en massa chanser men vägrat ta dem, anpassat oss och kan bara känna riktig lycka genom att se bakåt. Minnas sånt vi vill minnas utan det mörka och tro att allt var bättre förr. Förminska dom vi är nu och liksom sluta leva på nått sätt. Eller så blir det jätte trevligt och helt magiskt, kanske bara är jag som är som jag är men det kvittar, jag tänker inte gå ändå….