Fler med Marcus Birro i spetsen har startat ett upprop mot fördumningen och likriktningen inom kulturen. Var med och påverka du ochså. Det här är en viktig fråga och något vi alla måste hjälpa varandra med. Vår framtid står på spel..
Läs Marcus Manifest på kalashniloves förstasida eller gå in på www.marcusbirro.se
Klicka på länken och skriv på du ochså, säg nej till den nya regeringen, säg ja till ett friskare kulturSverige.
Ängslan, ständigt denna ängslan. Jag begrundar ständigt mitt liv. Undrar alltid vad som ska hända med mig. Jag tro jag vet precis hur allt fungerar inuti mig men så hamnar min själ i ett nytt ljus och jag vet inte längre något. Jag söker med ljus och lyckta efter möjligheter till ett fantastiskt liv, efter en möjlighet att resa ut i världsrymden. Men det är något som skrapande följer efter mig. Ett ankare av sorgsen ängslan som kört i botten stör mitt liv.
Ständigt är det något svart med och grumlar till mitt ljus. Jag är lycklig i två sekunder för att sedan falla ner när jag tror att en olycka ligger om hörnet. Jag är ständigt den rädde. Ständigt den som tvekar när andra skrattar och den som tittar ut genom fönstret när andra skrattande höjer flaskor mot varandra, för när andra är med varandra är jag själv. När jag ihop på festen ser lyckan landa i rymdskepp är jag ändå bortom och bakom. Aldrig fullkomlig, ständigt bakom två meter i skymundan och undrande om det finns en framtid som är menad för mig. Jag älskar mitt liv, älskar att se livet gnistra i mina ögon men ändå tvivlar jag alltid på mina möjligheter till ett underbart liv innan döden. Att något hemskt alltid ska hända när jag minst anar det. Jag vet ingenting, nästan ingenting om någonting och när allt kommer omkring så känns det som jag inte vet något om nått.
En snara kring mitt liv, en fundering om det finns någon därute som är tillräckligt ensam att fullt ut förstå min ensamhet och kunna älska mig för det.
En trött, trött Ismael som tar till ton idag. Vi har stått och varit trevlig och ibland låtsas trevlig i två dagar nu. Var med i radio och sa grejer som jag inte tror blev så bra men vad fan, det är väll skoj att synas lite. Vi spelade med Etna igår på kulturnatten och jag börjar mer och mer känna mig lite gammal på nått sätt. När alla andra band består av typ sextonåriga småkillar så känner man sig lite dum där man kommer som nästan två meter tjugofemåring. Men va fan, vi rockade byxorna av Örebro så det bevisar väll att ålder inte spelar någon roll. Jag tror till och med att jag är hungrigare och mer taggad än när jag var sexton år. Fy fan för att va sexton igen. Finnar, flottigt hår och röster som spricker när man hackigt ska prata med tjejer som om de skulle vara från Mars. Nej tack! På tal om tjejer, jag träffade en mycket vacker människa igår. UjUj, med en röst som måste varit det finaste jag hört på länge och ögon som ingen annan så värmde mitt hjärta igår som det inte värmt på ett tag. Blev långt ifrån kär men bara lite golvad i två minuter men sen på benen igen.
Drömde att jag blev knivhuggen inatt igen, det händer i mellan åt. Någon kör ett blad mellan mina revben och jag vaknar med ett ryck och tittar efter blod utan att se något. Fan, det är ganska sjukt men den här drömmen är återkommande och hemsöker mig minst två gånger i månaden. Tolka det ni…
Köpte en bok med Hr giggers konst idag. Det är han som skapat Alien monstret. Mörkt och vacker men rejält sjukt, precis som jag älskar…
Sitter här på kvällskvisten och funderar på varför människor inte säger ifrån mer än vi gör. Varför vi låter kapitalet nu helt styra vårt land mot domedag för alla arbetslösa. Vi borde vara ute och bränna bilar, slänga gatsten och skrika. Vi borde säga ifrån! Men inte, vi tiger ihjäl varandra och går som högst ut med några tunna plakat och viskar slagord artigt i örat på makthavarna när vi borde skrika och slå. Moderaterna lurade till sig vinsten, de vilseledde ett redan vilselett folk som i sin stund av hunger efter en förändring var så duma i huvudet att rösta fram de moderata äcklen till makten. Detta kära Svenkar kommer jag aldrig att kunna förlåta er för och jag kommer aldrig att kunna förlåta mig själv för att jag röstade blankt och jag svär härmed på att aldrig mer i hela mitt liv rösta blankt bara för att jag tror att jag på så sätt ställer mig utanför. Det är min JÄVLA SKYLDIGHET att sätta mig in och rösta på ett pari. Vi måste alla sätta oss in i politik mer och ta ställning. Det är för vårt eget bästa.
Nu ska jag gå och lägga mig för imorgon är det bokmässa i Örebro och jag ska svettas runt bland Gustav Vasa frisyrer och gratis godis.
All makt åt folket.
All tegelsten i världen genom maktens glasruta
Lite naivt skrivet, jo men visst…
men ikväll är jag en tiger i ett land av fårskallar
….en pilgrim
i ett oheligt land….
På turné. Under stjärnorna är på vägen nu och Mattias och jag sitter i en lägenhet i ett novembertungt Örebro. Människor hukar i gränderna och förvandlar Svergie till en bunker från andra världskriget eller nått. Känner mig lugn på något sätt. Här är nu och jag behöver inga mer känslor än de jag har nu. Ska ut på stan nu och göra en intervju för Nerikes Allehanda (tror jag i alla fall). Bokmässa imorgon…….Hmmm……..Etna kör loss på konserthuset imorgon. Kom då och upplev något av det bästa Sverige har att erbjuda.
Jag har en sak jag måste erkänna. Jag har blivit upp över öronen förälskad i Anna Ternheim. Patetiskt måhända. Speciellt när man är tjugofem år, då kanske man inte ska bli sådär femton-jag-är-kär-i-en-kändis-löjlig men så är det nu. Hennes nya skiva rullar hårt hemma hos mig och den är smått fantastisk och här sitter jag och laddar hem hennes videor på Youtube.com och bara liksom smälter invid foten av hennes skönhet. Hennes låtskrivande stöveltrampa av stolthet upp och över det berg som kallas min kärlek. Hon har liksom erövrat mig och slagit ner sin flagga på toppen av mig. Jag är såld helt enkelt och det är inte enkelt att vara såld på någon som inte går att nå som någon sjöng. Jag tror jag börjar bli desperat efter kärlek, tror att jag måste finna någon att vara med men det är inte helt enkelt, för ibland känns det som det inte finns någon därute med plats stort nog att rymma min bultande längtan efter kärlek. Jag längtas hon som är som mig fast tjej, hon som starkt står kvar där alla förr ramlat och säger, du eller ingen! Jag vill bara finna en annan människa att dela allt det här livt med. Jag vill finna någon som jag kan få vakna tillsammans med i sängen och känna kroppsvärmen svärma och förtrolla livet till så mycket mer än bara en ensamhet rakt ner i vintermörker. Det jag är räddast för i hela världen är att dö ensam, att ensam i slutet stå med byxorna ner och se alla vänner leva lyckligt med sina familjer medan jag ensam lever med tre katter och några tomtar på loftet. Jag behöver någon att älska nu med det samma, jag behöver någon annans läppar att kyssa sönder ensamheten och förvandla tiden till så mycket mer än bara tid. Fan, ibland är man bara FÖR ensam. Men då kan man sätta på Separation road och vipps så är man inte så ensam längre….
Ibland kastar sig livet över en utan att man hinner ducka, parera, göra sig bered. Ibland blir man liksom överrumplad av sig själv. När man handfallen en onsdag sitter framför datorn och stirrar blint in i vägen. Hmmm, jag undrar jag. Finns det liv i även de tråkiga stunderna. Bor det något vackert och något användbart även i den stund som tristessen är som störst.
Finns det en möjlighet till att känna något nytt när allt omkring är gammalt, förutsägbart och tråkigt. Jag vill ständigt röra på mig. Ständigt vill jag känna livet pumpa i mina ådror. Så fort inget händer blir jag rastlös. Måste jobba på att slappna av, måste bli bättre på att inte göra något alls ibland.
Körde texten Novemberpakt i Tv4 i morse. Fick lite tid att prata om min poesishow Under Stjärnorna som startade igår. Hmm, lite bisarr upplevelse att mellan vinprovning och en liten gullig hund med underbett kasta sig in och läsa poesi. Men det gick helt okey och jag får väll kalla mig nöjd.
Som sagt så körde vi första showen igår. Vi mjukstartade på en skola i Torby och det var lugnt ett av mina värsta framföranden. Att gå upp och köra poesi för en publik där merpartens högsta dröm är att köra skiten ur en Volvo 240 är kanske inte det allra lättaste men, men det måste väll finnas någon där längst bak i salongen som trummade svarta naglar mot mina ord och kände stjärnorna trilla in i hjärtat, eller? Fan, sen var jag lite för nervös också, men nu är man liksom invigd och det kommer säker gå bättre på nästa gigg.
Annars mycket jobb nu, annars mycket stressigt nu, annars till Örebro imorgon och delta i bokmässan och köra showen på slottet. Just nu är jag ganska stolt över mig själv. Fan, lite dunk i ryggen på mig själv liksom. Kalashnilove sidan rullar i ny regi och det känns super gött. DVD filmen Mellan oss och stjärnorna kan köpas i butikerna och jag har gått och blivit bloggare. Vet inte riktigt varför men alltid har jag ett behov av att blotta mig för andra. Prövade att skriva dagbok men det var bara för….privat…..Jag går liksom igång på att andra vet allt om mig. Så det är väll tanken med det här…Här har ni mig liksom.
Nu ska jag repa med Etna och se på Blodsbröder, uppföljaren till Sökarna där Ken Ring skiter i en hjälm.
Annars mycket jobb nu, annars stressig nu men fan så skönt att leva…
 | Carl på Julgran och framtidsplane… |
 | Ismael Ataria på Kultur-tants-pralinen |
 | J på Kultur-tants-pralinen |
| Ismale Ataria på Kultur-tants-pralinen |
 | Tim Sterner på Skön dag |
